Citroën utfärdade s k vagnkort över alla importerade bilar från 1952. Hur länge man höll på, vet jag inte. 
Curt Nileman räddade det här kartoteket undan förgängelse, och jag har fått ta del av det. 
Det var flera kända personer som passerade revy, och jag har noterat en del av dem.

Från scenens värld kom bland annat Karl-Gerhard, som köpte en B15 från Bil & Verkstads AB Union i mitten av 1952.
Färgen står som svart svensk, vilket tyder på att bilen togs in plåtren och lackades här. 
Karl-Gerhards adress var något knapphändig: Direktionen för Folkan, Saltsjöbaden. 
Jag tror inte, att brevbäraren hade svårt att hitta rätt postlåda.
 

Se en liten videosnutt: Karl Gerhard - Spegelkupletten

En annan scenpersonlighet var Ulf Palme, som framträdde på såväl film som teater, bl a som Jean i August Strindbergs ”Fröken Julie”. 
Om jag inte minns fel, trädde Ulf Palme till i Sveriges Radio, eller Radiotjänst som företaget hette då, 
när Anders de Wahl gått ur tiden och skulle ersättas på nyårsnatten. Det blev dock inte ”Nyårsklockorna” utan Viktor Rydbergs ”Kantat vid jubelfestpromotionen i Uppsala den 6 september 1877” som bl a annat innehåller de sanna orden:
 Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
 vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas
 det är en skörd som undan honom bärgas,
 ty den hör evighetens rike till.
 Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
 ty du bär evigheten i ditt bröst.
Här passade verkligen Ulf Palmes klangfulla stämma, dock mindre teatralisk än Anders de Wahls. 
Ulf Palme köpte sin B11S i maj 1952, inte från någon bilhandlare, utan av direktör Arendal direkt. 
Var detta förfarande dåtidens bonussystem?
 

John Elfström som uppträdde som rospigg tillsammans med  Sigurd Wallén i många Albert Engström-filmer som Åsa-Nisse.Elfström ägde en blå B11Sport, inköpt på Stockholms Centralgarage i mitten av 1953. Se en liten videosnutt: Åsa-Nisse i Vetlanda

En annan ägare inom konstnärsvärlden var LilleBror Söderlundh.  Han har komponerat flera större orkesterverk, men är mest känd för tonsättning av dikter,  bland andra Nils Ferlins ”När skönheten kom till byn”, den tankeväckande  ”Inte ens en grå liten fågel” och många fler.  Han framförde ofta själv visorna i radio med sin speciella, ganska ljusa stämma.  LilleBror Söderlundh bosatte sig i Leksand, där han blev en omtyckt körledare.  I september 1954 köpte han en grå B11S från A. Wiklund i Stockholm.  Redan tidigare, i mitten av 1952, hade han blivit ägare till en B15.  Han hade då en c/o-adress i Stockholm, och den gången var AB Union säljare.

Från den ”fina” världen kom friherre Otto Ramel, Övedskloster, som i början av 1952 köpte en grå B11S från Cederholm & Paulsson i Malmö. 
Här blev jag intresserad. Jag hade just läst en essä av den för någon tid sedan bortgångne Nils Ramel, tidigare vd för Nobelstiftelsen. 
Berättelsen hette ”Excellensen på Löberöd och hans bibliotekarie”. Excellensen var Jacob Pontusson De la Gardie, minister, lantmarskalk, serafimerriddare, en av Rikets Herrar, och bibliotekarien var bokmannen och nykterhetskämpen Peter Wieselgren, som anställdes för att 
bringa ordning i slottets omfattande bibliotek. Tiden var första halvan av 1800-talet. 
Detta skånska slott byggdes av Hans Ramel, en anfader till Nils, men förste bosättare var Jacob Pontusson. 
Löberöd gick sedan växlande öden till mötes. Ekonomin var inte alltid den bästa, varför godset löstes in 1863 av Axel Povel Ramel på Övedskloster.
Han var farfarsfar till vår nyligen bortgångne Povel Ramel.
Egendomen såldes emellertid vidare, och som Nils Ramel konstaterade, skulle Povel i annat fall ha kunnat vara ägare. 1917 köptes slottet av den förmögne vinhandlaren Harald Wiens. I köpet ingick de delar av det gamla biblioteket som inte hade skiftats som arv. 
Även Harald Wiens kom på obestånd, varvid resten av det tidigare så omfattande biblioteket såldes ut. 
Slottet ägs nu av Nils Ramels son Knut som genom förvärv och gåvor söker återfinna de bokverk som tidigare stått där. 
Så har bland annat Povel Ramel skänkt Bellmans samlade verk i sex delar med Harald Wiens exlibris. 
Nåväl - detta var en utvikning från ämnet, men jag blev så tagen av sammanhanget. 
Otto Ramel var tydligen nöjd med sin Älva, för när det kom en ny årsmodell 1953, köpte han en svart Sport alldeles före årsskiftet. 

Lite högre på den adliga rangskalan kom greve Otto Thott på Skabersjö, som inhandlade en svart B15 i augusti 1953 
även den hos Cederholm & Paulsson i Malmö. 
Var det inte Otto Thott som Edvard Person en gång besjöng i ”Skånska Slott och Herresäten”. 
Jag kanske minns fel, men då får mina skånska vänner rätta mig.

Från politiken kom byråchefen i finansdepartementet Gustav Cederwall i Saltsjö-Duvnäs, som i mitten av 1955 köpte en svart B11N. 
Den hade levererats i november 1954 till Magasin i Stockholm och salufördes naturligtvis som årsmodell -55. 
Han blev 1961 landshövding i Västmanlands län, så Älvan fick ett ståndsmässigt garage på slottet i Västerås. 
Under några år på 1970-talet var landshövdingen med i klubben. 
När han 1980 gick i pension, återvände han till Saltsjö-Duvnäs, där han samma år sålde bilen till en granne, 
tidigare medlemmen i klubben Gunnar Ejvinsson. 
1983 blev Ulf Brask ägare, även han då medlem i klubben.
Bilen finns sedan 1984 hos Sven Nilson i Väröbacka.
 

Björn von der Esch, stridbar riksdagsman (kd) och EU-motståndare, köpte,  då boende i Tinkarp utanför Helsingborg, en B11S i april 1953 hos Anders Cederholm i Helsingborg.  Björn var då fänrik i Flottan. Efter bara ett år var det dags för en ny Sport.  Alldeles i början av 1956, nu som löjtnant, blev det så en svart Sport med regnr M 74918.  Den här bilen är intressant. 1958 bytte han in den hos Anders Cederholm mot en DS19. Efter bara några dagar köptes den av Lars Embe.  Han och Björn hade varit klasskamrater och Lars hade kanske tagit intryck av Björns berömmande  ord om Citroëns goda vägegenskaper. Lars flyttade senare till Uddevalla och vidare till Bollnäs, där han blev medlem i klubben.  Bilen har alltså haft både O- och X-nummer.  I augusti 1970 kom den tillbaka till Skåne till Malmö Bilexpo AB med regnr M 67145.  Enligt våra gamla matriklar var dock Henrik Lundberg ägare.  Han såg till att bilen inregistrerades med GEA 545 i det nya systemet.  Henrik överlät bilen till sonen Christer, som fortfarande är med i klubben.  Sedan vandrade den vidare till idel före detta medlemmar, senast till Rolf Eriksson i Gävle, som sålde den till en man i Ockelbo, som lär ha flyttat till Spanien med bilen för fortsatt renovering där. Så kan det gå.  Björn von der Esch blev Citroën trogen länge, men har nu bytt till en Jeep,  som bättre passar familjens boende på landet.

Gustaf von Platen köpte i november 1952 en svart B11S från Union i Stockholm. 
Han var då chefredaktör för Vecko-Journalen, som på den tiden hörde till vad man kallade kvalitetstidningarna. 
Den slogs senare ihop med ärevördiga veckotidningen Idun. 
Denna sammanslagna tidning övergick 1980 till att bli Månadsjournalen, som lades ned 2002, då den uppenbarligen 
inte klarade konkurrensen från nutidens uppsjö av tidskrifter och magasin. 
Senare blev Gustaf von Platen en driftig chefredaktör för Svenska Dagbladet. 
För allmänheten blev han väl då mest känd för sina reseskildringar, illustrerade av Tecknar-Anders. 
Vad de båda måste ha haft roligt under sina odysséer. Man kanske kan tänka sig, att detta tidiga innehav av en Älva inspirerade honom 
att bosätta sig i Frankrike, där han blev tidningens korrespondent, sedan han avgått som chefredaktör, och där han också blev 
kvar efter pensioneringen.
 

Andra kända personer och företag från den här tiden var frikyrkopastor  Lewi Pethrus med en svart Normale-53 från AB A Wiklund i Stockholm.  Den ägdes åren 1974 - 77 av en tidigare medlem i klubben, Hans Ulfendahl i Uppsala.  Bilen ägs sedan 2003 av Björn Wiberg i Uppsala. Bilen har chassinr 280.588 och motornr AX 16.597. Bilar med nummer från 270.800 till 299.999 tillverkades 1953-54. Den här ligger före mitten av spannet vilket skulle tyda på slutet av -53. Bilen togs in under 1954 av AB A. Wiklund i Stockholm och levererades till Lewi Pethrus 54-06-04. Jag har utgått från att bilen registrerades som årsmodell 1954, men kan lika gärna ha varit -53 Carl-Jakob Söderkvist Wiberg medelar: Bilen registrerades första gången 3/6 1954. Vilen hade regnummer B 20196 när Levi Pethrus och andra ägare i Stockholmstrakten hade den. Senare fick den reg nr C 43100. Bilder är på gång...

IKEA hade en Sport-52 från Hermansens Bil AB i Växjö och Polisen i Täby köpte en B15-52 hos AB Union i Stockholm.

Även om hon sannolikt inte var någon kändis, kan jag slutligen inte underlåta att ta med servitrisen Selma Forsberg, bosatt i 
Johanneshov i Stockholm, som samma dag, 7/4 1952, inköpte både en Normale och en Sport av Bil & Verkstads AB Union. 
Var hon månne en snygging som håvade in mycket dricks?

Originalartikeln publicerad i B11 Bladet & författad av:
Carl-Jakob Söderkvist
Bearbetning för webben: Webbmaster

Dag Hammarskjölds gamla Citroen B11 1948 finns och visas på Autoseum i Simrishamn. Denna bil samt hela den kollektion som nu finns på Autoseum fanns förut på Skokloster. Webmaster

Ny information har nått webbmaster om en bil som jag tror är okänd i Klubbens annaler. Dr Uno Lamm, ASEA ( the inventor of HVDC transmission).  He had a Citroen B11 Familiale 1938.  That car was only driven from Paris to Ludvika and then put in a garage as the war broke out and he could not drive. In March 1947 my father bought the car with only 500 mil on the odometer.  We had the car until 1952 when it during a trip to Eds Bruk in January froze the engine block. I remember the only problem with the car was the heating system, which was non existent.  The car was black with red flat spoked wheels. I don't know what happened to the car after we sold it. My fathers name was Dr. Ivar Kämpe, Lidingo.  My brother had Firma Kämpe Motor in Lidingo dealing with Citroen. The car had no folding seat in the rear. Note that the car was imported by Uno from Paris.  I doubt it was a Limousine, my father always said it was a Familiale, but who knows,  maybe Uno gave it the wrong type when he sold it to us. My father always said it was the best car he ever had.  The floor in the rear had a alcohol heater mounted on a rig during the winter. I have not found any papers from my father covering the car, sorry.  (The two pictures from 1949 taken in Norway on "trollsteigvejen") Hälsningar Staffan Kaempe Tandläkare Kämpe, Lidingö, köpte B 9770 22/10 1947. Bilen har chassinr 143.595 och motornr DS 6385.  Chassinummret gör den ju till en 1939:a  (serie 11B 1939 139.201 à 152.350) 19/4 1951 köptes bilen av åkare Fredriksson i Sigtuna som i sin tur sålde den till fru Britta Rogberg, Sigtuna.  28/10 1954 blir AB Svenska Bilfabriken, Stockholm, ägare som avregistrerar den 1/11 1954. Bilen registrerades första gången 4/5 1939 med regnr W 9562.  I registreringshandlingen står den som en Limousine 1939. Jag har bett Landsarkivet  i Uppsala om hjälp att spåra den. Hälsningar: Carl-Jakob Söderqvist Nu är det bekräftat att denna bil var en 11B Limousine från 1939. Se gammalt regbevis Om någon känner till denna vagns vidare öden så är webbmaster angelägen att få veta mer därom.